Skogsfinnarna kommer till Sverige
Under 1600-talet flyttar många från Savolax i Finland till obebygda skogsområden i Sverige. Då är Sverige och Finland ett rike, så det är migration i samma land. De lockas med 6-15 skattefria år om de tar upp nya hemman i utmarkerna. Skogsfinnarna idkar svedjebruk som kräver stora markarealer, så det är överbefolkat i Savolax. Området gränsar dessutom till Ryssland, så det är ständigt krig och oroligheter. Några söker även sig till Sverige för att arbeta som smeder eller i bergshanteringen.
Näringsliv
Mest kända är skogsfinnarna för sitt storskaliga svedjebruk som ger enorma skördar, upp till 100-falt, under gynnsamma förhållanden. Skogsfinnarna kompletterar svedjebruket med vanligt åkerbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske. Svedjebruket förbjuds under senare delen av 1600-talet då skogen behövs i bruksnäringen.
Skogsfinska byggnader
Skogsfinnarna bosätter sig i utmarkerna och tar med sig egna traditioner från Finland. De bygger rökstugor med rökugn, där bostaden inte har skorsten utan en rökkanal i trä. På gårdarna byggs även tidigt rökbastu. För att torka svedjerågen sätter de upp en ria. Dessutom finns ofta lagård, smedja, hölada och härbrä.
Språket
När skogsfinnarna kommer till Sverige talar de finska. De behåller länge det finska språket och egna traditioner. I Solör Värmland lever språket kvar till 1900-talet, vilket är intressant för språkforskare. Lauri Kettunen besöker finnskogen flera gånger.
I områden nära svenskbygden finns språket kvar i namn på geografiska platser.
Sedvänjor och folktro
Så länge språket är levande finns en folktro som skiljer sig från svenskarnas. Vi hittare en naturmysticism där naturen är ett besjälat väsen. Det finns en koppling till skogen och naturen. De använder sig av goda makter för att bota sjukdom och de skyddar sig mot onda makter på olika sätt. Bildmagi, björnstämning är exempel på folktro bland skogsfinnarna.
Släktnamnen
Till skillnad från vanliga bönder i Sverige har skogsfinnarna släktnamn som förs vidare från förälder till barn. Dessa skrivs inte ner i kyrkböckerna, men kunskapen lever flera generatiner. 1817 och 1821 vandrar Carl-Axel Gottlund genom finnskogarna och skriver ner vilka släkter han träffar på in sin väg. Hans dagböcker ger värdefull kunskap om släktnamnen.
Veta mera?
Vill du veta lite mera så rekommendar jag den lilla skriften Skogsfinnarna i Skandinavien av Maud Wedin.
Vill du veta ännu mer, så läs boken Det skogsfinska kulturarvet utgiven av FINNSAM & Finnbygdernas förlag.
Mycket mer får du veta på FINNSAMS hemsida, där du hittar information, litteraturtips och filmer.