Motjärnshyttan
När du kommer till Motjärnshyttan så behöver du ta på dig dina källkritiska glasögon, för här är det felskyltat. Motjärnshyttan anlades av den skogsfinska bergsmännen Lång Kristoffer Jönsson Honkainen från Sundsjön och Mats Filipsson från Älgsjön. Det felaktiga släktnamnet Havuinen är ingjutet i en skylt av järn och lika hårt verkar det vara ingjutet i mindre källkritiska släktforskares minne.
Den äldsta hyttan anlades på annan plats redan 1643, men flyttades till nuvarande ställe år 1700. Den var under en period den största hyttan i värmland vad gäller tackjärnsproduktion. Hyttan lades ner 1916 då all produktion koncentretats till Uddeholmsbolagets masugnar i Hagfors.
Vid Motjärnshyttan finns flera kulturhistoriskt intressanta byggnader, såsom en välbevarad bergmansgård, ett kraftverk, järnvägsmagasin och skogsarbetarbostäder. I järnvägsmagasinet håller Motjärnshyttans kulturförening återkommande, välbesökta kulturevenemang exempelvis Gundedagen och Bennydagen. Inför julen är det julmarknad.
Från gruva till färdig produkt
Kortversionen
- Järnmalm bryts i gruvorna.
- Järnmalmen förädlas till tackjärn i hyttorna.
- Tackjärnet förädlas till smidbart stångjärn i hammarsmedjan.
- Stångjärnet kan smidas till önskad slutprodukt.
Järnframställning i Motjärnshyttan
Motjärnshyttan fick järnmalm från gruvorna i området. Den ursprungliga hyttan tog bergmalm från Rämsberget och sjömalm ur Sandsjön. Under 1800-talet kom all malm från Nordmarks- och Tabergs gruvfält.
Järnmalmen förädlades sedan till tackjärn i hyttans masugn. I ugnens nedre del var det 1500 grader varmt, vilket innebar att järnet sjönk till botten och slaggen flöt ovanpå. Tackjärnet tappades åt ett håll, slaggen åt ett annat. Bränslet i hyttan var träkol som framställts av kolare i kolmilorna i omgivande skogar. För att temperaturen skulle bli tillräckligt hög blåstes det in upphettad luft i ugnen.
För att tackjärnet skulle kunna smidas måste det förädlas i hammarsmedjan. Tackjärnet från Motjärnshyttan fraktades till Gustavsfors bruk. De flesta transporter skedde med häst och släde vintertid. Om det var långt mellan snöfallen, så blev vägen oframkomligt på grund av all hästspillning.
De som arbetare i hyttan var bland annat masmästare och hyttdrängar.
Lång-Kristoffer och hustrun Maria
Lång-Kristoffer var en av grundarna av Motjärnshyttan. Han levde med hustrun Maria och barnen vid Sundsjön några kilometer från hyttan. Maria upplevde många svåra händelser under sitt liv. Läs mer om Lång-Kristoffer och Maria i länkarna nedan.
Skylt med felaktigt släktnamn på Lång-Kristoffer
Var ska hyttan ligga?
För att det ska vara möjligt att anlägga en hytta måste vissa förutsättningar vara uppfyllda:
Malm
Det måste finnas järnmalm på ett rimligt avstånd från platsen.
Skog
Träkol var bränslet vid framställningen av järn, så tillgången på skog i närmområdet var nödvändig. Vid för långa transporter skakade kolen sönder, vilket var ett problem.
Vattekraft
För att driva bälgen som användes för att blåsa in upphettad luft i hyttan användes ett vattenhjul som drevs av vattekraft.
Från bruksbygd till glesbygd
När hyttan lades ner 1916 bodde det många människor i bygden. Fram till 1950 gick tåget gick mellan Hagfors och Filipstad och stannade vid Motjärnshyttans station. Nu har även den sista bussen gått, så det är inte längre möjligt att åka kollektivt till platsen.
Visst önskar vi alla att det ska vara möjligt att ta sig runt med kollektivtrafiken till besöksmålen på vår semester? Vi förstår kanske att bussen inte går till alla avlägsna krokar, men en rätt så trafikerad väg borde väl ändå inte vara något problem? Speciellt då med tanke på att det finns så många kulturhistoriskt intressanta platser att besöka längs vägen.
Med tanke på hur länge du måste vänta på bussen vid Motjärnshyttan har den gamla busskuren gjorts om till en bantningskur av Motjärnshyttans kreativa bybor.
