Gårdar i Lima och Transtrand

Gårdar i Lima och Transtrand

I Olle Veirulf avhandling med namnet ”Bygdestudier i Västerdalarna” beskriver han främst fäbodbruket, men han redogör även en kartläggning av den fasta bebyggelsen vid 1600-talets slut. Jag har kartlagt hur många av gårdarna mina anfäder bodde i för att ta fram ett exempel på hur det se ut i en bygd där människor bott i många generationer. Denna studie är inte exakt, då det finns vissa felkällor. 

  • Vernulf uppger själv att hans uppgifter inte med säkerhet är exakta.
  • 1600-talets slut är inte ett exakt mått.
  • Det kan förekomma att jag har syskon bland anorna som kommer från samma gård utan att jag vet om det.
  • Det kan förekomma att samma gård överlåtits till en annan familj.
  • Mödrarna anges inte i födelseböckerna, vilket innebär en risk för fel. 


Analys av resultatet

När jag gör en jämförelse med uppgifterna i Olle Veirulf avhandling och min egen släktkartläggnig i Lima och Transtrand är resultatet häpnadsväckande!


Jag har räknat fram att cirka 18% av anor finns i Lima Transtrand socken sedan många generationer tillbaka. Olle Veirulf anger att det vid 1600-talets slut fanns 143 gårdar i Lima och 76 i Transtrand.  Med dessa 18 % så härstammar jag från uppemot hälften av alla gårdar i Lima och knappt var femte Transtrandsgård. De 68 par jag härstammar ifrån i Lima förekommer sammanlagt 126 gånger bland anorna på grund av multipelt släktskap. Och detta är ju inte så konstigt! För att hitta en partner att gifta sig med i närliggande bygden så är det inte möjligt att hitta någon som man inte är släkt med eftersom alla är släkt med alla.


De 15 Transtrandsanorna förekommer i trädet sammanlagt 23 gånger och där finns också multipelt släktskap, så dessa förekommer 25 gånger i släktträdet.


Du länkar och siffror i länken nedan:



Varför gifte de sig med släkten? 

Hur kunde det bli på det viset att man valde att gifta sig med personer man var släkt med?


Lima är inte unikt och det är det som gör denna studie intressant. Det ser likadant ut i stora delar av Sverige. Man har i generationer bott kvar i sin hembyggd och till sist har det inte varit möjligt att hitta en partner där det inte har funnits något släktskap.



I mitt släktträd är 1600-talet cirka 11-12 generationer bort. Eftersom det sker en dubblering av antalet anfäder varje generation, så krävs alltså cirka 2000-4000 individer för att få tillräckligt många anfäder som levde på den tiden. 200 gårdar räcker inte för att hitta unika anfäder till 18% av mina anor. Går vi ytterligare 100 år bakåt i tiden hade det kanske krävts
32 000 personer! 


Även om det skulle kunna finnas någon med koppling till trakten flera generationer tillbaka, så skulle det vara svårt att hitta en sådan person. Vi är alla släkt med varandra, vi måste bara försöka lista ut hur. När jag med hjälp av mitt släktforskningsprogram försöker räkna ut hur gammelmormor och gammelmorfar är släkt så blir svaret " Kan tyvärr bara visa de 20 första släktskapen".


Trodde länge att mina egna föräldrar inte var släkt trots den geografiska närheten mellan Lima och Tyngsjö. Det är som att det går en osynlig mur genom Haftahedarna. Tyngsjö tycks ha tätare sociala band med Värmland än med Malung och Lima. Efter djupdykning i arkivhandlingarna har det trots det visat sig att mina föräldrar har en gemensam ana i Skinnskatteberg, Konstmästaren Olof Mårtensson. Först trodde jag att jag hittat en kulturarbetare i släkten! Så var inte fallet. Konstmästarens uppdrag är att hålla gruvorna fria från vatten. 

Påverkan i ett DNA-test 

Hur mycket DNA har jag då lyckats få till mig från dessa 83*2 släktingar som levde i de olika gårdarna i Lima och Transtrand vid 1600-talets slut? Det är inte så helt lätt att säga då slumpen avgör hur mycket som förs vidare från dessa personer till just mig. Sannolikheten är ändå stor att släktskapet med en annan person som lämnat ett DNA-test tycks vara närmare än det rent faktiskt är.


Jag har gjort ett DNA-test på FamilyTreeDNA. Där finns många träffar på  personer som jag delar så mycket DNA med, så programmet räknar fram att vi borde vara tremänningar. I verkligheten hittar jag istället gemensamma anor flera generationer längre bak i tiden i de socknar där mina anor en gång levde.