Kvinnorna i bergsbruket

Kvinnliga och manliga sysslor

Män och kvinnor har alltid har arbetat, för båda har varit nödvändiga för hushållets försörjning. Det vi också känner till är att vissa sysslor betraktades som kvinnliga, andra manliga. Exempel på kvinnliga sysslor var ansvar för barnen, smådjur, mjökning av kor, tillverkning av smör och ost, köksträdgården, linåkern, tillverkning av garn och tyger och matlagning. När djuren var slaktade hade kvinnorna ansvar för att salta och torka köttet och att se till att säden lagrades och maldes till mjöl.

Manliga sysslor var exempelvis att ta hand om hästen, köra plogen, jakt och fiske. 

Kvinnorna kunde vid behov överta manliga sysslor exempelvis att ansvara för hela jordbruket. Detta var nödvändigt exempelvis i krigstider eller då männen var till sjöss eller arbetade i skogen. Det var svårare för en man att överta typiska kvinnliga sysslor. Mannen var den som fick representera hushållet utåt.

Det finns olika uppfattningar om hur strikt denna uppdelning var och vilka generaliseringar det går att göra. Det har funnits en viss flexibilitet, vilket vi ser bland annat vad inom området bergshantering. 

Både männens och kvinnornas uppgifter var viktiga för att samhället och hushållet skulle fungera, så det är viktigt att inte vi gör en värdering i våra historiska beskrivningar. 

 Kvinnans roll i järnframställningen

När vi försöker tänka oss tillbaka i tiden och få en bild av hur det såg ut i gruvor, hyttor och bruk, så tänker vi oss oftast att det är en typisk manlig miljö. Det är så det har berättats för oss, men stämmer det verkligen överens med hur det var? Vi vet inte riktigt hur det var just i Rämsberget, Motjärnshyttan och Gustavsfors, men det finns andra ställen inte så långt bort där det finns ögonvittnen som har berättat. I alla produktionsled hade kvinnorna en inte helt oväsentlig roll. 

Bergmanshushållen

I den tidiga bergsnäringen var det hushållet som sågs som den minsta beståndsdelen, inte individen. För att skapa ordning i samhället skulle det vara ordning i hushållet, en ordning som upprätthölls av mannen som var hushållets överhuvud. Hushållen hade en grundläggande roll för bergsmännens arbetsorganisation. Bergsmännen kunde hålla tackjärnspriset nere genom att inte anlita lönearbetare utan istället använda de resurser som fanns i det egna hushållet.  

Vi kan inte veta exakt hur det såg ut vid
hyttan som Lång-Kristoffer och Mattes vid Älgsjön byggde 1643, men skulle vi kunna tänka oss att det inte enbart var dessa män som gjorde detta, utan hela deras hushåll var delaktiga? Söner, döttrar och hustrur i mån av tid utifrån vad som just där och då gav den bästa utdelningen för hushållet som helhet? Och hur såg egentligen arbetet ut under de första åren det bröts malm i Rämsbergets gruvor?

Kvinnoarbete vid masugnen och i smedjan

Det finns en hel del belägg för att kvinnor deltog i arbetet vid hyttornas masugnar. Att krossa järnmalmen i lämpligt stora stycken har ansetts vara en kvinnosyssla. 

När Linne reste genom Dalarna 1734 skrev han:

"På det smidet må gå så mycket lättare och fortare exciperades icke heller hustru eller dotter, utan måste delikate könet så väl tråda bälgarna och bruka släggan, som någonsin mannen varav och mycket är att kvinnfolken se ej bättre ut än manfolken"

Sven Rinnman har gjort en beskrivning av hur sysslorna fördelades mellan könen vid allmogesmidet i Dalarna. Där finns exempel på hur hustrun trampar bälgarna i smedjan samtidigt som hon stickar eller spinner garn. 

Hur det såg ut vid Motjärnshyttan och i
Gustavsfors bruk vet jag inte, men vi kan ju ändå försöka föreställa oss en arbetsplats där män och kvinnor kan ha arbetat sida vid sida, för visst kan det ha varit så även här? Var det kvinnor som slog malmen till lagom stora stycken?

 Hammarsmedernas hustrur

Många av sysslorna inom järnhanteringen kunde tas över av änkorna vid makens död. Detta gällde inte hammarsmedernas uppgifter då det krävde en speciell yrkesskicklighet. Även bland smederna var hushållet som helhet en viktig beståndsdel, så det kunde vara svårt att klara uppdraget utan att ha en hustru vid sin sida. Många hammarsmeder hade en självständig ställning och bruksägaren hade ingen kontroll över vad som försiggick i smedjorna. 

I smedens uppgift kunde det ingå att ta emot leverans av kol och tackjärn. Då smeden inte kunde vara på två ställen samtidigt, i smedjan och vid mottagandet av råvaruleveranser, så kunde dessa uppgifter falla på smedens hustru. 

Kvinnor i gruvorna

Det finns många belägg för att kvinnor arbetat både ovan och under jord i gruvorna. 1875 skrev Bergenskiöld att en bergsman i Nora inte hade många arbetare, utan han "nyttjade dem han äger" det vill säga barnen och hustrun. En fransman besökte 1769 Nordmarks gruvor och konstaterade att där fanns kvinnlig arbetskraft. I gruvorna i Nora var uppemot hälten kvinnor i början av 1800-talet. Bergmästare Bergenskiöld var av uppfattningen att springet upp och ner för stegarna i gruvorna stärkte kvinnornas ben, vilket kunde underlätta vid förlossningar.    

Hur ska vi nu tänka när vi försöker föreställa oss hur det en gång såg ut vid Rämsberget när gruvan var i bruk? Nordmark levererade också malm till Motjärnshyttan och där vet vi att många av arbetarna var kvinnor. Var det på samma sätt här? Att kvinnor, män, flickor och pojkar arbetade sida vid sida med att bryta malmen som sedan skulle bli till järn i hyttor och på bruk?   

Maskulinisering av bergsbruket

Det fanns en oro för moraliskt förfall när kvinnor och män arbetade sida vid sida i gruvor och hyttor. Kvinnliga kroppsarbetare visade mer av sin kropp än vad som ansågs vara acceptabelt i högre samhällsklasser. Det finns exempel på hur kvinnliga spiksmeder chockerade besökare då de arbetade med bar överkropp. Det befarades att kvinnors arbete utanför hemmet kunde medföra sexuell lössläppthet, utomäktenskapliga förbindelser och oäkta barn. 

I det gamla bondesamhället värdesattes kvinnors fysiska styrka och arbetsförmåga. I det borgerliga urbana samhället skulle kvinnan istället vara veka och moderliga. 

Det fanns observatörer som beskrev de svenska kvinnornas livssituation som eländigt. Att kvinnor skulle behöva arbeta så hårt, vara så illa klädda och se så starka och manhaftiga ut, så långt ifrån idealen hur en kvinna skulle vara och leva sitt liv, som vek och vacker. 

Kan det vara så att de borgerliga, urbana hemmafruidealen har ändrat vår bild av kvinnan i historien? Att kvinnor skulle vara vackra, kyska, svaga och i första hand ansvara för hem och barn? Har vi retroaktivt suddat bort de hårt arbetande kvinnorna ur vår svenska historia i takt med att idealen ändrades? Den tanken vill jag att du tar med dig på din tur i järnets fotspår runt i Gustava och Rämmens socken. Jag hoppas att jag en dag kan berätta, men nu stannar jag här.