Tryck på länken i bilden om du vill se en film från platsen
Gustavsfors bruk
När Gustavsfors bruk byggdes 1746, så låg det i utmarkerna mitt i rena vilmarken. Bortanför bruket fanns bara skog och finnar. Här fanns bara smedjor och arbetarlängor och ingen brukad jord. För att ta sig till närmaste kyrka i Ekshärad var det två och en halv mils vandring i oländig terräng. Till Uddeholm var det lika långt och besvärligt att gå. Även om brukens arbetare var vana vid hårda förhållanden och tuffa arbetsvillkor, så blev det ofta svårt att få folk att trivas och stanna. De städslades för ett år i taget och de flesta valde att söka sig vidare till gästvänligare platser när arbetsperioden var över.
Gustavfors bruk anlades av Bengt Gustav Geijer och namngavs efter kronprins Gustav, som senare kom att bli Gustav III. Inledningsvis fanns här en hammarsmedja, men under 1800-talet fick Gustavsfors en egen hytta.
Gustavsfors bruk lades ner 1908 då all verksamhet flyttats till Uddeholm.
Från gruva till färdig produkt
Kortversionen
- Järnmalm bryts i gruvorna.
- Järnmalmen förädlas till tackjärn i hyttorna.
- Tackjärnet förädlas till smidbart stångjärn i hammarsmedjan.
- Stångjärnet kan smidas till önskad slutprodukt.
Att arbeta som smed
I Gustavsfors bruk arbetade smeder med att förädla tackjärn till smidbart stångjärn. Smeden hade högre status än andra arbetare på bruket, men arbetet var tufft. Det var varmt, tungt, tidskrävande och bullret var öronbedövande. Temperaturen kunde stiga till 70-80 grader. Det tog 9-15 timmar att få smältan klar för dagen.
Många smeder blev lomhörda eller döva. Brännskador och andra olyckor var vanligt förekommande. Arbetet slet hårt på kroppen. Medellivslängden var lägre för smeder än för torpare och bönder.
Koltvånget
För att driva Gustavsfors bruk behövdes
9000 m3 träkol om året vilket motsvarar
20 000 m3 ved.
Skattebönderna i omgivningarna runt Gustavsfors bruk betalade sin skatt i form av kolleveranser till bruket. De var ålagda att leverera kol till ett pris som brukspatron Geijer själv bestämde. Framställningen av kol tog en stor del av böndernas arbetstid i anspråk. Behovet bara för Gustavsfors bruk motsvarande 14000 dagsverken av skattebönder och torpare.
För bönderna och torparna var det svårt att hinna med det egna jordbruket då kolningen tog mycket tid. För pengarna de fick var de tvungna att köpa basvaror i bruksmagasinen. Där fanns även andra varor som lockade. Det slutade med att kolarna fick skulder till bruket, som de betalade av genom att framställa ännu mera kol. Aldrig blev de skuldfria.
Veta mer?
Vill du veta mer om Gustavfors bruk och koltvånget så vill jag tipsa om Valter Bergs bok, Den svarta piskan, som är en av källorna till informationen på denna sida.
Kontaktuppgifter hittar du på Gustavaforskningens hemsida.