VII:101 Lars Restadius

Kyrkoherde. Blev 79 år.

Äktenskap med Margareta Maria Esselia (1747 - 1796)

Äktenskap med Hedvig Ramsten (1763 - 1804)

Äktenskap med VII:102 Elisabeth Persdotter Nedrin (1784 - 1826)

Äktenskap med Maria Kristina Rathsman (1773 - 1839)

Noteringar

Lars Restaduis växte upp i Resta by i Ramsbergs socken. Hans mor Malin Larsdotter skall enligt brev från Josef Sandström i Uppsala Landsarkiv den 20 februari 1936 ha begått självmord genom arsenikförgiftning 17 februari 1764. Modern skall enligt detta brev ha intagit giftet i sonen Lars Åsyn. I brevet står även följande ; " Det av kyrkoherden rör. händelsen upprättade protokollet meddelar att mannen varit "trätosam i sitt hus, sturtzig mot sine lärare och kräcklig med sine grannar"

När Lars Restadius var 27 år började han studera. Enligt Alfred Matsson i Skålmo skall följande vara nedteckat i "Dalälven från källorna till havet" ; "Restadius var "en man icke utan duglighet men af ett oslipadt och stötande genie""


När Gottlund vandrade genom Lima träffade han på Lars Restadius och Elisabeth Nedrin på sin resa. Gottlund stannade en tid hos familjen och umgicks med sonen Lars. Gottlund var föga imponerad över det val som Lars Restadius gjorde när han gifte sig med sig med Elisabeth. Gottlund visste inte att hon var hustru nr tre utan trodde att hon var nr två. Följade beskrivning gjorde Gottlund;

" Min husvärd kom och skjutsade mig till prestgården, dit vi blott hade litet mer än 1/4 mil. Der träffade jag strax den unga d.v.s. studenten Restadius och kort derpå inkom även hans fader som var kyrkoherde i församlingen, en gammal gubbe, mager och lång som en hummelstång. Han var nu för andra gången gift med en fattig bondmenniska, hvilken såsom ung icke sett illa ut, men i allafall endast var en bondmenniska. Han som redan var 66 år gammal hade hela hopen med barn."

Det pratades inte gott om prästen Lars Restadius i Lima och Malung under den tid han levde där och även efteråt. När Gottlund kom till Malung fick han ytterligare skvaller om kyrkoherden från Lima och vad han hade gjort sig skyldig till. Under sin vistelse fick Gottlund höra detta berättas;

"Angående kyrkoherde Restadius åter, berättade han det att han var snål, girig och full av intriger; att han var trenne gånger gift, och levat illa med alla sina hustrur; att den andra i ordningen skurit halsen af sig samma dag som prästen om aftonen hemväntades från en av honom behörigen undergången pastoralexamen. (Nå detta hade jag redan förut hört omtalas ) Och att han sjelv begraft henne på kyrkogården och dervid utlåtit sig att- om konsistorium ej vill tillåta henne ligga där så må de sjelve komma och gräfva upp henne" .

På 1930-talet forskade en man vid namn Alfred Matsson från Skålmo i Lima i släkten Restadius. Han nedtecknade följande om Lars Restadius och hustrun Elisabeth Nedrin;

"När grundgravarna till Limas nuvarande kyrka grävdes sommaren 1853 flyttades makarna Restadius kistor ur sin stenkällare under golvet i den gamla nedbrunna kyrkan. Vid öppnandet av kistorna berättas Restadius kvarlevor ha förmultnat så att endast skelettet och prästkragen voro bevarade. Däremot lär hans före honom avlidna hustru, Elisabeth Nedrin, legat oförändrad i sin kista, vilket folksägen tolkade därhän, att hon skulle ha fått gift i ett glas brännvin av en av sin dotter..... på R:s inrådan!?"

Det Alfred Matsson fick till sig var sannolikt bara rent skvaller, men det säger en hel del om vad bygdens folk tyckte om den gamla prästen. År 1854 reste Maximilian Axelsson förbi Lima och då hade kyrkan precis brunnit ned. Han fick då omtalat för sig att då man grävde på kyrkogården för att anlägga en ny grund till den nya kyrkan så kom man att öppna flera gravar. Man påträffade då lik som blivit begravda 10-20 år tidigare, bland annat Lars Restadius. På många av liken var ansiktsdragen så oförändrade att flera av församlingsborna kände igen dem. En av de uppgrävda kropparna vara Lars Restadius som dog 1832 och man kunde utan problem se att den döde var han. Precis i samband med händelsen berättades det inte alls om att det var någon skillnad på Lars Restadius och hustrun Elisabeth Nedrin döda kroppar.

Oavsett vad som är sant vad gäller Gottlunds uttalande om prästen Restadius och hans hustrur och det skvaller som nedtecknats av Alfred Matsson så säger det en hel del om vad Limaborna tyckte om prästen och hans hustru. Han var inte särskilt omtyckt av flera personer som bodde där.

Lars Restadius är även omskriven i boken "Lima och Transtrand - ur två socknars historia" på sidan 530. Där kan man läsa att Lars Restadius var en synnerligen originell. Han var oberäknelig och hade hetsigt humör och en humor som inte alltid passade sig. Hans predikningar var originella. Vid ett tillfälle hade en man från Hammarbyn blivit bestulen på hö och man misstänkte att soldat Glad var den skyldige, men det saknades bevis. I predikstolen ska Lars Restadius ha sagt "Det har skett inbrott i en ängslada. Tjuven tog höet och glad gick han hem." Efter det indirekta utpekandet sökte soldat Glad förlikning med den bestulne.

Lars Restadius sökte flera andra tjänster, men han fick aldrig erbjudande om någon ny anställning. Han kunde lämna besynnerliga meriter såsom "att han uppfostrat prosten Forsström i Munkfors"

Personhistoria

Källor