Britta Jonsdotter

Blev högst 74 år.

Noteringar

11 juni 1844, när Britta Jonsdotter var 24 år inträffade en händelse som kom att påverka hela hennes liv. Då tändes ett bokbål i Tranberg i Hälsingland. Böcker forslades dit under flera dagar. Några kom gående med sina bokbylten och andra kom långväga resande med häst och säckar fyllda av böcker. Man skulle bränna avgudarna och det sas att satan hade jubelfest när Luther skrev sina böcker och nu hade han sorgefest när dessa brändes upp.

Den som var ansvarig för dessa bokbål av Erik Jansson, en predikant från Biskopskulla i Upplands län. Han var en väckelsepredikant som fått ett allt större antal anhängare bland befolkningen främst i Hälsingland och Dalarna. Detta samtidigt som motståndet mot honom också växte i de trakter där han drog fram. Erik Janssons lära var en ”syndfrihetslära” som innebär att den kristne genom tron är fullkomligt fri från all synd.

Malung och Lima kom att drabbas hårt av hans framfart och Britta Jonsdotter från Gärdås var en av de som blev frälsta av Erik Janssons lära. Många av hans anhängare fanns i Vallerås och Östra Fors. I Linjogården i Östra Fors och i Gossgården i Vallerås hölls predikningar för de troende. Erik Jansson var efterlyst av myndigheterna och vid ett tillfälle gömde han sig i Gossgården när Bengtgubbarna var ute och letade efter honom. Bengtgubbarna var några män i Malung hade själva tagit på sig bestämmanderätten över bygden. Med mynningsladdare med kulor och krut gick de från gård till gård för att leta upp Erik. Uppgifterna går isär var han egentligen gömde sig. Vissa säger att han gömde sig i mellantaket i förstugan, medans andra påstår att han krupit långt in i bakugnen.

Erik Jansson kunde inte stanna i Sverige utan han och hans anhängare valde att fly till Amerika. 26 mars 1846 lämnade Britta sin hembygd. Det gjorde även Thun Marit Olof Jonsson och hustrun Marit Jonsdotter och deras sju barn i åldern 2 till 16 år från Vallerås. Familjen i Gossgården bestod av 6 personer Goss Erik Jonsson, hustrun Karin Ersdotter, Goss Eriks mamma och 3 vuxna barn ungefär i Brittas ålder och de följde också med Erik Jansarna till Amerika. Även änklingen Jonas Eliasson flyttade med 4 vuxna barn jämngamla med Britta. Ytterligare personer från Vallerås var Britta Eliasson 57 år och Karin Nilsdotter 24 år.

För att finansiera resan till Amerika såldes fast egendom. Linjo Gabriel Larsson i Östra Fors var en av de mest välbärgade i bygden och försäljningen av hans fasta och lösa egendom finansierade resan ända fram till slutdestinationen för ett helt fartyg med trosfränder som inte hade egna medel att bekosta resan. För pengarna som därefter blev över, 24 000 kronor, köptes land och andra förnödenheter i den nya kolonin. Även andra anhängare hade ekonomiska medel som lämnades för att bekosta uppbyggnaden av samhället. I kolonin rådde egendomsgemenskap under profetens absoluta ledning.

Från Östra Fors valde även bröderna Jommo Erik Larsson 30 år och Jommo Anders Larsson 25 år att lämna landet. Natten innan sällskapet lämnade bygden gömde de sig under en gran vid Råbergets fäbod. Granen kom senare att kallas för Amerikagranen. Anledningen till att de stannat till vid Råbergets fäbod var att de skulle vänta in trosfränder från Lima socken. Från Lima kom minst 10 personer. Det var Beris Samuel Månsson från Bu, med hustrun Marit Olsdotter och deras fem barn Britta 22 år, Elin 20 år, Carin 16 år, Marit 13 år och Christina som bara var 6 år gammal. Från Lima kom även Karin och Ingeborg Olsdotter samt Ingeborg Jansdotter från Gånorsgården. Ingeborg Olsdotter var sedan ett år tillbaka gift med Nisslars Per Persson i Västra Ärnäs . Hon var gravid när hon flydde från make om hem. Nisslars Per åkte till Malung för att leta efter sin hustru, men för att vilseleda förföljarna sägs det att Ingeborg bitvis skall ha gått baklänges i snön så att det skulle se ut som om hon gick åt andra hållet.

Det var alltså många ungdomar som lämnade Lima och Malung socken, men i vissa fall tömdes hela gårdar på folk. Enbart med pass utfärdade i Falun reste 56 personer från Malungs socken. Resan till Amerika tog hela tre månader att genomföra och den var mycket riskfylld. Många av dessa emigranter kom aldrig fram till slutmålet. Alla i Beris Samuels familj dog under resan förutom hustrun Marit. Hur det gick för just Britta vet jag inte.

Den nya kolonin i Amerika som Erik Jansarna bildade kom att kallas, Bishop Hills. Den hade fått namnet efter Erik Janssons födelseort Biskopskulla. Första året drabbades kolonin mycket hårt då koleran drog fram och skördade många människoliv bland emigranterna som då bodde i jordkulor i det nya landet.

Erik Janssons liv i Bishop Hills avslutades hastigt 13 maj 1850. En man vid namn John Root hade år 1848 kommit till Bishop Hills och gift sig med en kusin till Erik Jansson. När John Root ville lämna kolonin fick han inte ta med sig sin hustru. Root lyckades locka henne med sig, men Erik Jansson spårade upp henne och återförde henne till kolonin. Root öppnade en process mor Erik Jansson och han var då tvungen att inställa sig på tingshuset i Cambridge. Root förklarade då att han ville ha tillbaka sin hustru och Erik svarade då honom ”en sugga är god nog för er som hustru”. Root tog då fram en pistol och sköt Erik till döds.

Erik fördes tillbaka till Bishop Hills. Där övervakades hans lik eftersom det var förutspått att han skulle återuppstå på den tredje dagen. Så skedde dock inte utan Erik Jansson förblev död. Värmen i maj månad gjorde att hans döda kropp började lukta illa och man valde slutligen att begrava honom på kyrkogården vid kolonikyrkan.

Källor;
Husförhörslängder och vigselböcker från Lima och Malung socken
John Erik Matsson, Lima Besparingsskog
Karl-Erik Olsson Viksjöfors (sida på internet) www.skjefstad.nu/rapportmall.asp?id=36
Ville Thors, Skinnarbygd 1967-68
Niss Hjalmar Matsson, Skinnarbygd 1967-68
Mathilda Torris, Skinnarbygd 1967-68
Per Olof Trosell, Skinnarebygd 1984
Skol Olof Olsson Skinnarebygd 1948

Haplogrupp V

Personhistoria

Källor