Per Pålsson Hakkarainen

Noteringar

Per Pålsson Hakkarainen tog över skötseln av hemmet i Brunnberg efter faderns död 1667. Sommaren 1668 anställde han en lösfinne vid namn Mårten Eriksson och hela sommaren arbetade de två tillsammans på hemmanet. När hösten kom var arbetet slut och Mårten Eriksson skulle kvittera ut sin lön. Mårten var inte nöjd med den ersättningen han fick för det utförda arbetet. Mårten ville hämnas och han pratade öppet med flera personer om att hämnden skulle innebära Per Pålsson Hakkarainens död.

En lördag i slutet av februari 1669 återvände Mårten till Brunnberg för att besöka Per. De festade tillsammans och Mårten gjorde försök att locka Per att följa med honom ut i skogen.
På tisdag morgon innan Mårten skulle ge sig iväg drog han kniv och viftade med den framför Per. Per försökte då tala Mårten tillrätta. Pers mor och syster försökte ta fast Mårten, men det gick inte att hejda honom. Per försökte fly, men Mårten hindrade honom. Mårten grep tag i ett långt vedträ och kniven höll han kvar i den andra handen. Mårten träffade Per i huvudet, på halsen och armen, men tillsist lyckades Per få tag i vedträt. När båda släppt vedträt angrep Mårten Per med kniven, men Mårten var inte tillräckligt snabb. Per fick flera knivhugg, men tillsist lyckades han komma inpå honom och han låste hans armar. Mårten lyckades ändå fortsätta att hugga Per med kniven och tillsist orkade han inte längre hålla emot. Han knuffade Mårten ifrån sig och drog sin egen kniv. Per sprang sedan emot Mårten och högg honom med kniven tills han ramlade över tröskeln. Det hela slutade med att Mårten avled av sina skador.

Mårten Eriksson hade tre bröder som bodde i Närsen i Nås socken. Dessa begärde 90 Daler för sin döde bror och det var mycket pengar för Per. Han hade inget val utan betalade hela summan. Alternativet hade varit en rättegång där han sannolikt skulle komma att dömas till döden.

Per som tidigare var känd som en sansad person blev bråkig och retlig. Han kom ihop sig med sin bror Jacob och slog honom så att han fick ett ärr vid ögat. Han slog även sin hustru som 6 månader senare dog i barnsäng. Det är oklart om det finns något samband mellan slaget och hennes död.

Mårtens bröder fortsatte att pressa Per på pengar och tillsist klarade han inte längre av att betala. Han kom istället i bråk med bröderna och de valde då att anmäla dråpet till myndigheterna. Per kallades till vårtinget 1670, men han uteblev. Hösten kom ett nytt ting, men länsmannen brydde sig inte om var Per höll hus. Grannarna i området ville dock inte ha en dråpare som granne och de fick tillstånd av länsman att gripa Per.

Före tinget, i mitten av oktober 1670, gick grannarna till Brunnberg och hämtade Per. Han fördes till Norra Öjenäs där tinget hölls. Tingsrätten dömde Per Pålsson Hakkarainen till döden genom halshuggning. Göte hovrätt fastställe domen. Det finns inga uppgifter om var halshuggningen ägt rum, men då det vanligen var så att avrättningar skedde på brottsplatsen kan Per Pålsson Hakkarainen vara halshuggen och nedgrävd hemma i Brunnberg där han bott.

Ur Valter Bergs bok ”Brunnberg – Ur en finnbys historia” där man kan läsa en mycket mer detaljerad beskrivning av händelseförloppet runt dråpet i Brunnberg.

Personhistoria

Källor