V:13 Casper Jansson

Blev 86 år.

Barn med Maria Persdotter (1829? - )

Barn med Lena Bernhardsdotter (1822 - )

Äktenskap med V:14 Elsa Jonasdotter (1831 - 1893)

Äktenskap med Stina Jansdotter (1853 - )

Noteringar

Vid Storsjön nära Laggåsen bodde en gång Casper Jansson och hans hustru Elsa Jonasdotter . Casper försörjde sig i huvudsak genom kolning och flottning såsom de flesta torpare på den tiden. Dessa sysslor gav inga stora inkomster för torparna så de var inte ovanligt att försörjningen drygades ut genom att man olovligt jagade vilt på bolagets och kyrkans marker. Detta var det enda sättet för torparna att få mat på bordet och hålla svälten borta.

Det som Casper främst är känd för är att han var en stor och mycket framgångsrik tjuvskytt. Detta trots att han aldrig blev dömd för det brottet. Sin första älg sköt han när han var 13 år och den sista när han var 80. En gång sköt Casper en älg vid Sandsjöberg och då blev han rädd att någon skulle höra skotten. Han spred då ett rykte om att han varit på Storsjön och fiskat. Då kom en stor lindorm emot honom. Trots att han rodde allt vad han orkade kom ormen allt närmare. Tillsist var Casper tvungen att skjuta ormen, men innan dess hann ormen vända sitt huvud mot honom och spruta etter på honom. Av giftet blev han så sjuk att han låg en hel månad utan att röra sig. Många i trakten var vidskepliga och trodde på Caspers berättelse så ingen vågade sig ut på Storsjön för att fiska efter att de hört Caspers historia.

Främst var det svälten som drev Casper att utföra dessa jaktbrott och en gång ska han ha berättat att han var så hungrig att han tänkte gå upp på Sandsjöberg för att skjuta sig. När han satt där på en stubbe och tänkte efter innan han tog beslutet så dök det upp en älg som han sköt och sen fick familjen mat på bordet.

Ett stort antal gånger drog åklagare Fagerlin Casper inför rätta för jaktbrott, men han blev aldrig dömd. Han lyckades ljuga sig ur det hela och självklart fanns ingen torpare som vittnade emot Casper då många var delaktiga på olika sätt. Fagerlin hade bestämt sig för att han på något sätt skulle sätta dig Casper efter fem rättegångar gav han i uppdrag åt skogsvaktare Lars Finnström att spionera på Casper. Finnström fick sig ett rejält kok stryk, men ingen blev dömd för detta. Fagerlin försökte då istället för Casper uppsagd från sitt arrende, men Casper fick bo kvar.

Rättegångarna fortsatte några år senare i Filipstad och i Råda, men ändå lyckades man inte få Casper dömd för tjuvjakt. Då man misstänkte att han ljög så var Casper tvungen att erhålla undervisning om ”eds vikt och meneds vånda” hos sin självaförsörjare hos Gustavas kapellpredikant Olof Berggren under juni, juli och augusti 1897. Olof Berggren ville få Casper att erkänna sitt brott, men han var helt opåverkbar. Berggren började då gråta över Caspers förtappade själ. Han skrev ändå tillsist ett prästbetyg om att de hade ”försvarlig kristendomskunskap”.

Vid en av rättegångarna när Casper stod och svor eden frågade domaren om han visste vad det händer med människor som begår mened. Casper ska då ha svarat att ”de torkas” och när han slutade sitt liv var det i stort sett bara skinn och ben kvar av honom.

Casper nekade slutligen inte till att han tjuvjagad, men han erkände inte att han varit med på de jakter han var instämd för. Istället sa han ; ” Di älger ja va instämd för, har ja aldri sköt. Men di ja sköt, di va ja aldri intämd för.”

Källa och inspiration; Valter Berg ”Den svarta piskan”

Personhistoria

Källor